Jag blir glad när jag ser att ett barnbarn uppskattar min blogg. När vår generation var ung så fick man aldrig reda på någonting av de äldre. Det var liksom tabu att öppna sig för sina barn och barnbarn.
Nu är det en helt annan inställning och i min ålder finns det så mycket att berätta att man inte vet var man skall börja. Men det kommer - det kan jag lova.
Glädje nummer två. Nu är det dags att börja planera hur jag vill utnyttja de "upplevelsepresenter" jag fick när jag fyllde åttio år. Något annat ville jag inte ha.
I stort är det besök på museér och kyrkor som gäller. Det finns ju massor att välja bland så jag får väl se vad jag kan hitta i min dator.
För övrigt fortsätter mitt letande bland gamla anfäder i Österlövsta församling
Det som är bra är att jag känner att jag har i alla fall fått veta en hel del av dig och mamma om hur det var förr. Det var så himla mysigt i lördags när vi kunde prata så mycket gamla minnen. Det är lätt att man missar de små händelserna för allt det stora som hänt genom åren. Många gånger är de små händelserna nog så viktiga. Så förhoppningen när är att när jag skriver ner det som är min historia så är kanske barnen intresserade av att läsa det så småningom.
SvaraRaderaOch jag!!!
SvaraRaderaJag vill också höra historier från tidigare!
(Har jag sagt att jag läste Historia på universitetet?)
Hej.
SvaraRaderaRoligt att du startat en blogg ! :-)
Något att kika in på ibland .
Jag skulle vilja höra hur det var för Dig att vara barn, hur man var "barn" på din tid. Som t.ex barnen i bullerbyn.
Ha det bra.!
Kramar
// Anna
Jag tycker det är bra att du skriver om de tider som varit. Många yngre idag är bortkopplade från sin historia.
SvaraRaderaOm du vill kan du kolla min blogg. Jag skriver om lite allt möjligt...
http://www.keyoghettson.com/