Skrytbild

Kan min dotter visa ett kort av mig som konfirmand så kan väl jag få visa ett kort av mig som ettåring. Är jag inte söt.
Det händer någonting hela tiden. I lördags var det dags med ett nytt besök av dotter och måg. Fortsätter det så här så får jag en väldigt avancerad dator. Den första jag hade, såg jag mest som en modern form av skrivmaskin.
Själv hjälper jag honom i hans släktforskning. Det blir i praktiken en riktig arbetsdag.
Den här veckan är det fullt upp. Ett barnbarn är praoelev i vår områdesbutik. Hon kommer till mig när hon slutar till hon kan åka hem, omkring två mil utanför stán.
Hon skall få en egen nyckel, så är vi inte beroende av varandra.
På torsdag skall jag ut på en resa och på fredag är det dags med "isracing" på Studenternas. Det är en tävling som går varje år efter bandyfinalen och innan planerna isas av för säsongen.
Här finns det ingen anledning att grubbla på vad jag skall göra. Det finns program varje dag.

Testning

Så här ser min dotter och måg ut, när dom kom och hämtade mig i Rotebro. Själv har jag slutat köra bil i Stockholm.
Vi upplevde en härlig dag med museibesök och lunch.
Snart är det sommar igen och då hoppas jag att vi kan få det lika trevligt igen.

Bortbjuden

I går, söndag, var jag bjuden på födelsedagskalas till ett av mina bonusbarnbarn som fyllde 39 år. Bara tanken att uppleva en medelålders familjefar som när han var liten gärna kom och sov i min säng de nätter vi hade glädjen att få rå om honom. Det fick han göra tills han började sparka ur mig ur sängen.
Nu är det barnbarnsbarn som kommer och kramar om mig när jag kommer.
Detta är glädjen med livet tycker jag.

Skolan

Nu har jag löst Melodikrysset och haft den obligatoriska kontakten med en av sönerna. Kände inte igen Tina Ahlins röst, men då är det bra att få hjälp av en yngre generation.
Jag är glad åt åsikter från "Trebarnsmamman och Smålänskan". Jag tror som Ni, att det inte fanns några elakheter i dessa lärare. Det var väl tidsandan och deras upplevelse av samhället.
När vi kom till tredje klass delades vi upp, så pojkar och flickor inte fick gå tillsammans. Här mötte vi en lärare som jag tror det inte fanns något ont i. Vi var nu inne andra världskriget med åtföljande ransoneringar. Bland annan skulle man vara återhållsam med varmvatten. I all välmening gav han oss då det goda rådet, att tappa upp vatten i badkaret på kvällen så var det inte så kallt att kunna ta sitt morgonbad. Det var bara det, att det inte var många i klassen som hade badrum.  Han berättade även, att han i testamente, donerat sitt skelett till Universitet för forskning. I övrigt lämnade han inte några bestående minnen efter sig. Han var helt enkelt en snäll, och var jag förstår, en bra lärare.
När jag ibland går genom gamla kyrkogården kan jag komma förbi hans grav. Då brukar jag tänka:  Ja du Walfrid, fick Du med dig ditt skelett i graven.         Personligen tror jag det.
Så har jag märkt att jag har blivit kallad "Nyfiken Pappa" och det kan väl ligga något i detta. Det var många år sedan jag skaffade min första dator och sedan har jag uppgraderat mig mer och mer.
Det här med Bloggen är  ett nytt media som jag blev nyfiken på. Sedan har jag på kort tid träffat på flera, mycket spännande människor, så det här kan kanske bli något mycket bra.

Förnedring

År 1938 kom det första steget in en mer vuxen värld. Då började skolan och det samlades en grupp barn, som skulle tillbringa den närmaste åren tillsammans. Det var en samling barn från olika samhällsklasser, som var en viktig faktor i trettiotalets tidsepok.       
Själv växte jag upp med en ensamstående, förvärvsarbetande Mamma (frånskild) och hade det egentligen bra. Var alltid fint klädd och behövde aldrig sakna något. Jag var tydligen ett mellanting och brydde mig aldrig, om föräldrarna var rika eller fattiga.
Nu till dagens ämne: På frökens kateder stod det en grön Sparbössa, indelad i små fack och utmärk med våra namn.
Inspirerade av tidningsserien "Spara och Slösa" skulle vi lägga våra eventuella pengar i denna bössa.  Hur ofta den tömdes vet jag inte, men jag kommer aldrig att glömma lärarinnans kommentarer allt efter som facken tömdes. "Men kära Ulla-Britt så duktig Du har varit och Sonja, Dig kommer det att gå bra för som är så duktig att spara o.s.v." När hon sedan kom till fack, där det inte fanns något sparat. Då lät hon annorlund. Då gick hon på i "ullstrumporna" hur illa det skulle gå för dom som inte sparade något för framtiden.
Vad jag kan förstå så hade deras föräldrar inte råd att skicka med några pengar.
Så liten och oerfaren jag var så tyckte jag att hon förnedra dessa mina klasskamrater. Det fanns verkligen riktigt fattig folk på trettiotalet. Lyssna gärna på Elsie Johansson, när hon berättar hur hennes Mamma hade "tjuvlånat" sex kronor av sin dotter. Hon hade inte pengar till mat. Vid vuxen ålder fick hon tillbaka sin lilla väska innehållande sex kronor och en lapp, där mamman hade skrivit "Förlåt".
Det var väl inga större fel på vår småskolefröken men hon hade lätt för att skilja på folk.
När jag ser eller hör om orättvisor och fjäsk för s.k. "bättre folk", så återkommer gärna mina tankar till henne.          Nu får det räcka för idag. Nu måste jag gå och handla.

Planering

Jag blir glad när jag ser att ett barnbarn uppskattar min blogg. När vår generation var ung så fick man aldrig reda på någonting av de äldre. Det var liksom tabu att öppna sig för sina barn och barnbarn.
Nu är det en helt annan inställning och i min ålder finns det så mycket att berätta att man inte vet var man skall börja. Men det kommer - det kan jag lova.
Glädje nummer två. Nu är det dags att börja planera hur jag vill utnyttja de "upplevelsepresenter" jag fick när jag fyllde åttio år. Något annat ville jag inte ha.
I stort är det besök på museér och kyrkor som gäller. Det finns ju massor att välja bland så jag får väl se vad jag kan hitta i min dator.
För övrigt fortsätter mitt letande bland gamla anfäder i Österlövsta församling

Ny vecka

Ja, då var det åter en måndag. Jag brukar säga "nu är det lördag och söndag, då får man vara ledig". Dumt, eller hur, men på månadagen börjar det igen.
En underbar tid på dygnet är, när man går upp i sextiden, gör iordning te och smörgås och får sätta sig vid köksbordet och läsa morgontidningen. Små och stora nyheter, annonser och familjesidorna.
Detta tar en- till en och en halv timme. Känns det inte skönt-så säg.
Idag dominerade nyheterna från Japan och lite grand från Lybien men annars kan man läsa om två poliser som under natten till lördag ingrep när en man stod och pinkade på Östra Ågatan. Hans sällskap, en man och en kvinna blev så upprörda att dom gav sig på en av poliserna med sparkar och slag. Detta kan väl kallas nyheter. HA..Ha..
Mellan nio och halvtio ringer alltid ett av mina "bonusbarn" för att höra att allt är bra med mig. Hon är väldigt social. För övrigt har jag ett väldigt väl fungerade "skyddsnät" från mina egna barn och mina bonusbarn och även barnbarn, så jag har ingenting att klaga på.
Idag skall jag nog försöka hjälpa en som har kört fast i sin forsking om släkten i Österlövsta församling. Jag tänker tillbaka på den tiden, när man tvingades åka runt till olika Landsarkiv i sin forsknig, medan man idag kan sitta hemma.
Det är inte bara en semester som har tillbringats i husbil runt om i landet under min forskning.
Jag minns en gång när min fru och jag var på Stora Kopparbergs Bergslags arkiv i Falun och letade en hel dag efter ett arrendekontrakt från 1904 gällande min Morfar och Mormors torp i Tierp och fick till sist tag i detta.
Snacka om att vara "nördig" - Jag anser att det är en "sjukdom". Men det är en rolig hobby.
Nu har jag skrivit färdigt för idag.

Eftertanke

Jag upplevde en fantastiskt lördag. Då kom min dotter och måg. Jag fick hjälp med att få fram en stil på min bloggsida samtidigt som det blev en trevlig dag tillsammans. Jag mådde verkligen bra.

Vi är alla tre intresserade av historia och gamla tider, varför det föll sig naturligt att samtalen kom att gälla släktingar som inte längre finns med bland oss. Själv är jag aktiv släktforskare sedan många år. För att börja någonstans så tänker jag på min Mormor och Morfar. Torpare ifrån Tierp där jag var långa tiden under min barndom.

Skulle dessa människor ha någon kontakt med släkt och vänner så var det med brev. Under senare år (1930-1940-tal) kom det en telefon i byn. Skulle någon av deras 4 döttrar ha kontakt med sina föräldrar måste de först ringa upp telefonstationen och beställa ett samtal till några timmar senare. Telefonägaren (storbonden i byn) skickade någon till torpet om att det väntades ett samtal om någon timme senare. Det var bara för t.ex. Mormor att bege sig upp i byn för att vänta vid telefonen för det utlovade samtalet. Många gånger var det dessutom tidsbegränsat.

Idag kan jag via ett sådant här media nå en mängd människor. Jag kan ha en god kontakt med mina barn-barnbarn och även barnbarnsbarn på några sekunder när. Är det inte märkligt? Nu får det räcka med min första dag på bloggen med ett hjärtligt tack till dotter och måg för gårdagen.

Mjukstart

Nu har jag nog börjat med något som jag inte vet hur det skall sluta.
Efter att min äldsta dotter hade läst "Stiggesblogg" fick hon för sig att
även hennes Pappa skulle börja med detta.
Han är 79 år och jag fyllde 80 år i februari så jag får väl försöka. Kan han
så kan jag. TROR JAG.
Min fru avled i mars 2009 och sedan har jag varit ensam. Visserligen har
jag ett väldigt skyddsnät omkring mig med barn och barnbarn och även
barnbarnsbarn men dagarna och kvällarna kan i alla fall bli rätt ensamma,
så det här kanske kan bli ett sätt att kommunicera med omvärlden.
På "Facebok" kan jag följa vad som händer de nära och kära men i
allmänhet så gäller det deras små vardagsbestyr.
Jag får återkomma med en närmare presentation om vilken jag är, vad
jag sysslar med och vad jag har för intressen.
Detta får bli en stilla början från Uppsala där jag är född och har återkommit
efter några utflyttningar till andra ställen i Sverige under mitt aktiva liv.