I går, söndag, var jag bjuden på födelsedagskalas till ett av mina bonusbarnbarn som fyllde 39 år. Bara tanken att uppleva en medelålders familjefar som när han var liten gärna kom och sov i min säng de nätter vi hade glädjen att få rå om honom. Det fick han göra tills han började sparka ur mig ur sängen.
Nu är det barnbarnsbarn som kommer och kramar om mig när jag kommer.
Detta är glädjen med livet tycker jag.
Underbart!
SvaraRaderaVi är ju en väldig stor familj om vi räknar efter....:-)
SvaraRaderaNu har jag läst fatt hos dig. Härliga inlägg.
SvaraRaderaVi som har några år på nacken har upplevt den gamla skolan. Även i min skola var det många orättvisor och lärarna behandlade barn till välbeställda föräldrar bättre. Detta trots att det fanns duktigare "torparungar".
Jag har satt mig vid datorn en stund för att senare gå ut på stan och köpa födelsedagspresenter. Det är underbart med barnbarn men det här med presenter är jobbigt tycker jag. Kanske blir det en slant - ett bra sätt att lösa det på - men lite tråkigt.
Ha det bra hälsar
Viola
Polargrevinnan: Du är inne på rätt linje när det gäller presenter. Själv har jag 3 barn, 5 bonusbarn, 19 barnbarn och sedan har det kommit barnbarnsbarn. Jag har helt övergått till en slant i present. När det gäller barnbarnen så uppskattar de många gånger ett gratulationsmail.
SvaraRaderaTiderna har ju blivit sådana.