tisdag 27 september 2011

Stilla funderingar

I dag är det 38 år sedan min Fu och jag flyttade ihop, vilket innebär att jag har köpt en bukett rosor och varit till Gamla Uppsala kyrkogård och uppvaktat henne. Jag har av Kyrkogårdsförvaltningen köpt nya häckplantor och ny sand till graven. Till min glädje var personalen där och hade, strax innan jag kom, gjort klart det hela, precis som jag ville ha det.
En såsan här dag kommer minnen tillbaka. Hur vi hade lånat ett köksbord och 4 stolar. Hur vi hade köpt två billiga sängar och en byrå till sovrummet. Hur vi hade hyrt en TV som vi ställde i vardagsrummet. Stolar hade vi inga, utan vi satt på kuddar och tittade på TV. Efter någon månad löpte vi ett bord och fyra stolar på "Myrorna". Jag har för mig att vi gav 125:- för det hela.
Så började vårt samliv. Åren fylldes av äventyr av alla de slag. Alltid nya utmaningar och roligheter och alltid med glädje.

lördag 10 september 2011

Sommaren 2011

Jag blir glad när jag ser att någon har saknat mig i min blogg.
Jag vet inte varför jag slutade.       Det sá bara stopp!
Jag mår hur bra som helst och sommaren har varit väldigt aktiv. Har umgåtts med barn och barnbarn.
En bonusdotter har fyllt 60 år och en har fyllt 50. En måg och en sonhustru har fyllt 50 år, så det har varit full aktivitet.
Det skyddsnät jag har omkring mig har verkligen kommit till sin rätt.
Jag har varit bjuden, av en bonusdotter och hennes stora familj, på en heldag i Furuvik.
Har blivit bjuden av en andra dotter och måg på en resa till Avesta med middag på "Dalahästen" och åtföljande "Speedway" mellan Masarna och Rospiggarna. "Speedway-det är mitt liv de se".
Sen har min son och sonhustru från Bergeforsen varit här några dagar och då är det kultur som gäller, i form
av besök i olika kyrkor. Vi gjorde bl.a. en heldag i Strängnäs.
Samtliga har på något sätt ställt upp för mig, och nu på måndag är det dags igen:
Då hämtar min Svåger och Svägerska mig för en resa till Stockholm, med besök på Riddarholmskyrkan och Hallwylska palatset. "Museér och kyrkor- det är mitt liv de se."
När jag tänkt igenom  mitt bloggande så kommer jag med all säkerhet att återkomma, men just nu känner jag att det inte är läge för detta . Hösten och vintern är lång, så något blir det säkert.

söndag 12 juni 2011

Världen är liten!

Detta är för mig en ett märkligt möte, som skedde under vår "Knallemarknadsperiod".
Vi var i Mora på den stora sommarmarknaden. Fram till oss kom ett äldre par och Frun blev omedelbart intresserad av våra alster, medan maken stod och tittade sig omkring. Så fick han se vår företagsskylt och inledde ett samtal med:
Jag ser att Ni är från Uppsala och där är jag född.
Jag replikerade: Du kanske, som jag, är en gammal Svartbäcksgrabb.
Han bekräftade att han var född på Fabriksgatan.
Jag kommenterade med: Det är jag med - vilket gatunummer?
Han svarade att han var född på Fabriksgatan 4.
Då fick jag mig en funderare och påminde honom, att i den fastigheten var det en stor smidesverkstad, och han mindes att detta företag hette "Pettersson och Barr".
Då berättade jag för honom att i andra delen av fastigheten fanns en s.k. Matsal med tillhörande festlokal en trappa upp som min Mamma drev sedan 1929.
Från denna festlokal kom man in i ett rum som mina föräldrar disponerade som bostad, och i detta rum var jag född.
Då blev hans slutreplik: Mina föräldrar drev denna matsal tidigare, och i samma rum är även jag född.
Hustrun hade handlat färdigt och paret sa hej och fortsatte sin promenad. Jag var förstummad och kom mig inte för att försöka ta reda på mer om denne man. Efter detta korta möte försvann han och jag fick en upplevelse som jag aldrig har glömt.
När min Pappa försvann ur våra liv var jag omkring ett år. Anledningen har jag aldrig fått reda på.
Att jag var mycket hos min Mormor och Morfar kan jag förstå. Det var väl ingen lämplig boendeform för ett ltet barn.
Nu vet jag att min dotter protesterar, när jag säger att jag är född där vårt nya Polishus nu står.
Då svarar hon: Du är ju född på Akademiska sjukhuset, och det kan hon ju ha rätt i.
Kortet visar köket i "Fyrans Matsalar". Min Mamma står emellan sin lillasyster Anna och sin storasyster Klara.
Anna fick börja arbeta hos min Mamma när hon flyttade hemifrån och kom till "stán". Klara var hela sitt liv en duktig "kokerska" och arbetade tytdligen just då hos min Mamma.

torsdag 2 juni 2011

Knallar

Fick en kommentar på en av mina bloggar från Sala. En stad som min fru och jag tyckte mycket om, men som blev den plats, som för alltid satte stopp för en av de roligaste perioderna i våra liv.
Vi pensionerade oss några år tidigare en ordinarie pensionsålder och realiserade en av våra drömmar. Vi blev "Marknadsknallar" och sålde egentillverkade dockor - större prydnadsdockor - dockskåp och dockskåpsmöbler. Förrutom ordinarie marknader, som sträckte sig mellan Sundsvall i norr och omkring Söderköping i söder, betalade vi årskostnaden för en ordinarie torgplats i Sala och var väl där omkring varannan vecka på ordinarie torgdag. Det var där min fru halkade på en isfläck och slog sönder höften.
Resa till Lasarettet i Sala för vidare befordran till Akademiska i Uppsala. Så tog vår knalletid slut. En otroligt rolig tid där man lärde känna många trevliga knallar och framförallt många trevliga kunder. Många återkom till oss år efter år.
Jag kan inte låta bli att visa en bild av oss, som även innefattar 38 lyckliga och spännande år tillsammans

måndag 30 maj 2011

Ny erfarenhet

När jag var ung så åkte man Spårvagn. Bussar gällde inte.
Men nu har det hänt! Jag har åkt buss i Uppsala för första gången.
Riktigt sant är det inte. För flera år sedan gick jag gärna upp till Centrum. Var frugan med så åkte vi bil.
Den här gången var jag på väg, och hörde en buss närma sig, varför jag vände mig om. Naturligtvis vid en hållplats. Bussen stannade och som en ren reflex steg jag ombord, för att upptäcka att jag inte hade en aning om vart jag skulle hamna. Resultatet blev att jag steg av vid nästa hållplats.
Förra veckan var jag till biblioteket i Centrum. Parkeringen kostade 45:-. Två dagar tidigare hade jag betalat 50:- i parkeringsgaraget under S:t Persgallerian. Nu tyckte jag det fick vara nog, så jag köpte ett Värdekort och laddade detta.
Var idag upp till Akademibokhandeln för att köpa en bok. Resan kostade mig 16:- tur och retur. Det är annat en "femti spänn". Plus att det var skönt att bli skjutsad ner på stán

måndag 23 maj 2011

Bondens lott

Efter att ha läst MAGNATENS inlägg om TV-serien, den danska "Bondlurken", som han själv kallar sig, kan jag inte låta bli att skriva av mig mina erfarenheter i detta ämne.
På 80-talet köpte min fru och jag ett litet torp i Söderala, Någon mil utanför Söderhamn. Vi hade grisar, får och höns. Med andra ord: "Hobbytorpare". Här försvann våran frihet. Vi hade våra arbeten att åka till, men för övrigt gick all vår ledighet till att sköta djuren och tillhörande åkermark.
Trots att vi odlade eget foder till djuren, slaktade själva och tog reda på fläsk och kött. Sålde ägg till närmaste grannarna så blev det en dyr hobby.
Det är nog nödvändigt att den danska bonden får en inkomst från TV. Sen har jag för mig att hans hustru arbetar. Men en härlig serie och ett härligt par är det.
Min Mormor och Morfar arrenderade ett litet torp under Stora Kopparberg mellan åren 1908 till 1947. Jag har arrendekontraktet som innehåller, så gott som, endast skyldigheter för arrendatorn.
Det gällde ett visst antal "dagsverken" inklusive häst per månad. Det skulle kolas en viss mängd kol per år, framkört till Ullfors bruk. Det fastställdes att torpet skulle drivas med minst fyra kreatur och två grisar .
Detta för att få tillräckligt med "gödsel" till arrenderad åkermark.
De fick fyra döttrar och kunde försörja sig på detta lilla torp. Dessutom  ha en liten sparat slant till "ålderns höst". Snacka om hårt arbete och ingen fritid.
Häromdagen läste jag om en grisbonde utanför Uppsala som skulle lägga ner sin verksamhet på grund av dålig länsamhet.
Visar ett kort från omkring 1915. Min Mamma står närmast sin Pappa och håller storasyster Klara i handen.

söndag 22 maj 2011

Konfirmation

Tänk att något av Barnbarnsbarnen ville konfirmeras, Annars har det blivit en cermoni, som tydligen har fått minskat intresse bland dagens ungdom,
Idag måste kyrkan fresta med "Skidläger i Åre" och andra populära aktiviteter, och må så vara. Det är väl kanske enda sättet att samla ungdomen. Själva konfirmationen var framträdanden och sång av konfirmanderna. En stunds allvar bestod av "handpåläggning" för att avslutas med utgång ur kyrkan till en livlig gospelsång och handklappning. Absolut inget fel, men jag upptäckte att "gubben har nog blivit gammal".
Jag kan än i dag minnas 28 och 29 April 1945. Lördagen ägnades åt förhör på vad vi hade lärt oss under konfirmationstiden. Kan jämföras med de Husförhör som hölls i församlingarna i gamla tider.
En obligatorisk present på 40-talet var en Bibel från församlingen och en Psalmbok från föräldrarna.
Idag är det bara pengakuvär som gäller.
En viktig sak för oss var, att man ansågs bli så vuxen att man fick ha långbyxor. Tidigare var det bara kortbyxor och golfbyxor som gällde. Det var en stor sak för oss.
Det var absolut inget fel på det jag upplevde under lördagen, men jag kunde inte låta bli att göra en jämförelse.
I veckan för övrigt har det gällt att få ordning på den eftersatta uteplatsen med lite nya buskar och blommor