Bondens lott

Efter att ha läst MAGNATENS inlägg om TV-serien, den danska "Bondlurken", som han själv kallar sig, kan jag inte låta bli att skriva av mig mina erfarenheter i detta ämne.
På 80-talet köpte min fru och jag ett litet torp i Söderala, Någon mil utanför Söderhamn. Vi hade grisar, får och höns. Med andra ord: "Hobbytorpare". Här försvann våran frihet. Vi hade våra arbeten att åka till, men för övrigt gick all vår ledighet till att sköta djuren och tillhörande åkermark.
Trots att vi odlade eget foder till djuren, slaktade själva och tog reda på fläsk och kött. Sålde ägg till närmaste grannarna så blev det en dyr hobby.
Det är nog nödvändigt att den danska bonden får en inkomst från TV. Sen har jag för mig att hans hustru arbetar. Men en härlig serie och ett härligt par är det.
Min Mormor och Morfar arrenderade ett litet torp under Stora Kopparberg mellan åren 1908 till 1947. Jag har arrendekontraktet som innehåller, så gott som, endast skyldigheter för arrendatorn.
Det gällde ett visst antal "dagsverken" inklusive häst per månad. Det skulle kolas en viss mängd kol per år, framkört till Ullfors bruk. Det fastställdes att torpet skulle drivas med minst fyra kreatur och två grisar .
Detta för att få tillräckligt med "gödsel" till arrenderad åkermark.
De fick fyra döttrar och kunde försörja sig på detta lilla torp. Dessutom  ha en liten sparat slant till "ålderns höst". Snacka om hårt arbete och ingen fritid.
Häromdagen läste jag om en grisbonde utanför Uppsala som skulle lägga ner sin verksamhet på grund av dålig länsamhet.

Visar ett kort från omkring 1915. Min Mamma står närmast sin Pappa och håller storasyster Klara i handen.