Vi pensionerade oss några år tidigare en ordinarie pensionsålder och realiserade en av våra drömmar. Vi blev "Marknadsknallar" och sålde egentillverkade dockor - större prydnadsdockor - dockskåp och dockskåpsmöbler. Förrutom ordinarie marknader, som sträckte sig mellan Sundsvall i norr och omkring Söderköping i söder, betalade vi årskostnaden för en ordinarie torgplats i Sala och var väl där omkring varannan vecka på ordinarie torgdag. Det var där min fru halkade på en isfläck och slog sönder höften.
Resa till Lasarettet i Sala för vidare befordran till Akademiska i Uppsala. Så tog vår knalletid slut. En otroligt rolig tid där man lärde känna många trevliga knallar och framförallt många trevliga kunder. Många återkom till oss år efter år.
Vad trevligt du skriver om både nu- och dåtid.
SvaraRaderaDe ser fina ut dockorna ni sålde. Det måste ha varit trevligt och roligt att åka ring som ni gjorde. Men gick det ihop? Man brukar inte få så mycket för handarbeten - tyvärr.
Ha en trevlig och skön helg önskar
Viola
Så ledsamt att höra att en Salaisfläck satte stopp för er marknadsknalletid!!!
SvaraRaderamen det jag beundrar är att ni verkar ha gjort något med era drömmar. Ni provade ju också på torparlivet. Sådana människor beundrar jag.
/Husmor Agneta i Sala