söndag 12 juni 2011

Världen är liten!

Detta är för mig en ett märkligt möte, som skedde under vår "Knallemarknadsperiod".
Vi var i Mora på den stora sommarmarknaden. Fram till oss kom ett äldre par och Frun blev omedelbart intresserad av våra alster, medan maken stod och tittade sig omkring. Så fick han se vår företagsskylt och inledde ett samtal med:
Jag ser att Ni är från Uppsala och där är jag född.
Jag replikerade: Du kanske, som jag, är en gammal Svartbäcksgrabb.
Han bekräftade att han var född på Fabriksgatan.
Jag kommenterade med: Det är jag med - vilket gatunummer?
Han svarade att han var född på Fabriksgatan 4.
Då fick jag mig en funderare och påminde honom, att i den fastigheten var det en stor smidesverkstad, och han mindes att detta företag hette "Pettersson och Barr".
Då berättade jag för honom att i andra delen av fastigheten fanns en s.k. Matsal med tillhörande festlokal en trappa upp som min Mamma drev sedan 1929.
Från denna festlokal kom man in i ett rum som mina föräldrar disponerade som bostad, och i detta rum var jag född.
Då blev hans slutreplik: Mina föräldrar drev denna matsal tidigare, och i samma rum är även jag född.
Hustrun hade handlat färdigt och paret sa hej och fortsatte sin promenad. Jag var förstummad och kom mig inte för att försöka ta reda på mer om denne man. Efter detta korta möte försvann han och jag fick en upplevelse som jag aldrig har glömt.
När min Pappa försvann ur våra liv var jag omkring ett år. Anledningen har jag aldrig fått reda på.
Att jag var mycket hos min Mormor och Morfar kan jag förstå. Det var väl ingen lämplig boendeform för ett ltet barn.
Nu vet jag att min dotter protesterar, när jag säger att jag är född där vårt nya Polishus nu står.
Då svarar hon: Du är ju född på Akademiska sjukhuset, och det kan hon ju ha rätt i.
Kortet visar köket i "Fyrans Matsalar". Min Mamma står emellan sin lillasyster Anna och sin storasyster Klara.
Anna fick börja arbeta hos min Mamma när hon flyttade hemifrån och kom till "stán". Klara var hela sitt liv en duktig "kokerska" och arbetade tytdligen just då hos min Mamma.

torsdag 2 juni 2011

Knallar

Fick en kommentar på en av mina bloggar från Sala. En stad som min fru och jag tyckte mycket om, men som blev den plats, som för alltid satte stopp för en av de roligaste perioderna i våra liv.
Vi pensionerade oss några år tidigare en ordinarie pensionsålder och realiserade en av våra drömmar. Vi blev "Marknadsknallar" och sålde egentillverkade dockor - större prydnadsdockor - dockskåp och dockskåpsmöbler. Förrutom ordinarie marknader, som sträckte sig mellan Sundsvall i norr och omkring Söderköping i söder, betalade vi årskostnaden för en ordinarie torgplats i Sala och var väl där omkring varannan vecka på ordinarie torgdag. Det var där min fru halkade på en isfläck och slog sönder höften.
Resa till Lasarettet i Sala för vidare befordran till Akademiska i Uppsala. Så tog vår knalletid slut. En otroligt rolig tid där man lärde känna många trevliga knallar och framförallt många trevliga kunder. Många återkom till oss år efter år.
Jag kan inte låta bli att visa en bild av oss, som även innefattar 38 lyckliga och spännande år tillsammans