måndag 30 maj 2011

Ny erfarenhet

När jag var ung så åkte man Spårvagn. Bussar gällde inte.
Men nu har det hänt! Jag har åkt buss i Uppsala för första gången.
Riktigt sant är det inte. För flera år sedan gick jag gärna upp till Centrum. Var frugan med så åkte vi bil.
Den här gången var jag på väg, och hörde en buss närma sig, varför jag vände mig om. Naturligtvis vid en hållplats. Bussen stannade och som en ren reflex steg jag ombord, för att upptäcka att jag inte hade en aning om vart jag skulle hamna. Resultatet blev att jag steg av vid nästa hållplats.
Förra veckan var jag till biblioteket i Centrum. Parkeringen kostade 45:-. Två dagar tidigare hade jag betalat 50:- i parkeringsgaraget under S:t Persgallerian. Nu tyckte jag det fick vara nog, så jag köpte ett Värdekort och laddade detta.
Var idag upp till Akademibokhandeln för att köpa en bok. Resan kostade mig 16:- tur och retur. Det är annat en "femti spänn". Plus att det var skönt att bli skjutsad ner på stán

måndag 23 maj 2011

Bondens lott

Efter att ha läst MAGNATENS inlägg om TV-serien, den danska "Bondlurken", som han själv kallar sig, kan jag inte låta bli att skriva av mig mina erfarenheter i detta ämne.
På 80-talet köpte min fru och jag ett litet torp i Söderala, Någon mil utanför Söderhamn. Vi hade grisar, får och höns. Med andra ord: "Hobbytorpare". Här försvann våran frihet. Vi hade våra arbeten att åka till, men för övrigt gick all vår ledighet till att sköta djuren och tillhörande åkermark.
Trots att vi odlade eget foder till djuren, slaktade själva och tog reda på fläsk och kött. Sålde ägg till närmaste grannarna så blev det en dyr hobby.
Det är nog nödvändigt att den danska bonden får en inkomst från TV. Sen har jag för mig att hans hustru arbetar. Men en härlig serie och ett härligt par är det.
Min Mormor och Morfar arrenderade ett litet torp under Stora Kopparberg mellan åren 1908 till 1947. Jag har arrendekontraktet som innehåller, så gott som, endast skyldigheter för arrendatorn.
Det gällde ett visst antal "dagsverken" inklusive häst per månad. Det skulle kolas en viss mängd kol per år, framkört till Ullfors bruk. Det fastställdes att torpet skulle drivas med minst fyra kreatur och två grisar .
Detta för att få tillräckligt med "gödsel" till arrenderad åkermark.
De fick fyra döttrar och kunde försörja sig på detta lilla torp. Dessutom  ha en liten sparat slant till "ålderns höst". Snacka om hårt arbete och ingen fritid.
Häromdagen läste jag om en grisbonde utanför Uppsala som skulle lägga ner sin verksamhet på grund av dålig länsamhet.
Visar ett kort från omkring 1915. Min Mamma står närmast sin Pappa och håller storasyster Klara i handen.

söndag 22 maj 2011

Konfirmation

Tänk att något av Barnbarnsbarnen ville konfirmeras, Annars har det blivit en cermoni, som tydligen har fått minskat intresse bland dagens ungdom,
Idag måste kyrkan fresta med "Skidläger i Åre" och andra populära aktiviteter, och må så vara. Det är väl kanske enda sättet att samla ungdomen. Själva konfirmationen var framträdanden och sång av konfirmanderna. En stunds allvar bestod av "handpåläggning" för att avslutas med utgång ur kyrkan till en livlig gospelsång och handklappning. Absolut inget fel, men jag upptäckte att "gubben har nog blivit gammal".
Jag kan än i dag minnas 28 och 29 April 1945. Lördagen ägnades åt förhör på vad vi hade lärt oss under konfirmationstiden. Kan jämföras med de Husförhör som hölls i församlingarna i gamla tider.
En obligatorisk present på 40-talet var en Bibel från församlingen och en Psalmbok från föräldrarna.
Idag är det bara pengakuvär som gäller.
En viktig sak för oss var, att man ansågs bli så vuxen att man fick ha långbyxor. Tidigare var det bara kortbyxor och golfbyxor som gällde. Det var en stor sak för oss.
Det var absolut inget fel på det jag upplevde under lördagen, men jag kunde inte låta bli att göra en jämförelse.
I veckan för övrigt har det gällt att få ordning på den eftersatta uteplatsen med lite nya buskar och blommor

söndag 15 maj 2011

Vårkänslor

Nu äntligen blommar våra äppelträd utanför balkongen. Vet inte vad dom heter, men det bildas små röda frukter, som jag förstår inte är någonting att äta.
Yngsta dottern kom från Timrå i fredags. Vi ägnade dagen åt Uppsala Domkyrka och dess Silverkammare. Här finns textilier från 1400-talet, Gustav Wasa och Johan den III.s begravningskronor.  Unionsdrottning Margaretas en festklänning, daterad 1440. Vi är båda intresserade av gammal kyrkohistoria.
Lördagen utökades med älsta dottern och mågen från Södertälje. Det har varit en mysig helg.

Återkommer någon dag med några gamla minnen.

onsdag 4 maj 2011

Nystart

Efter 3 veckors uppehåll är jag nu tillbaka i bloggen. Vad har jag då gjort? En 80-åring bör väl ha gott om tid kan man tycka..Efter 2 års ensamhet har jag äntligen börjat tá tag i saker. Jag har härjat  i byrålådor, garderober och skåp. Gjort mig av med ett källarförråd som bara har stått och kostat pengar och som dessutom bara har innehållit en massa skräp, som man har samlat på sig under åren. Nu är det kört till miljöstationen. SKÖNT
För sista gången i mitt liv har jag deklarerat som företagare, vilket innebär en del bilagor. Problem uppstod när Skattekontoret upptäckte att det fanns, icke nollställda belopp kvar på "expansionskontot" gällande min fru, men med en hjälpsam och trevlig tjänsteman (förlåt = kvinna) har vi rett ut det hela. SKÖNT NR TVÅ.
Förrutom detta har jag upptäckt att det blir dyrt med "köpbröd", så jag har tagit upp min bakning och takterna fanns tydligen kvar. SKÖNT NR TRE.
Det påminner mig om en liten episod, för många år sedan, när min dotter med familj var på besök. När vi satte oss vid middagsbordet tog dottersonen en limpskiva, luktade och utbrast spontant "Ahh -Köpelimpa"
Det var en höjdpunkt för honom efter allt hembakat hemma.
Jag skall nu försöka läsa ifatt vad andra har skrivit. Jag såg att min dotter har skrivit om min uppväxt med en ensamstående Mor. När mannen som barnen kallade Farfar kom in i mitt liv, var jag för gammal för att kunna finna någon gemnskap, men att barnen avgudande honom kan jag ha en viss förståelse för.
Min barndom och uppväxt var trots allt mycket lycklig, för vilket jag till viss del kan tacka min Mormor och Morfar. Jag har ett, vad jag tycker, vackert kort av dessa där de står utanför Morfars kolarkoja.
Nu skall jag skärpa mig och bli lite mer atktiv i mitt bloggande.